…har jag fått lite fart på bena.
Var ett tag sedan jag bloggade nu men jag har inte haft så mycket att blogga om. Träningen har rullat på bra. Förra veckan och veckan innan det fick jag in två riktigt bra distansveckor + att jag även körde fart förra veckan.
All träning fick mig trött, och grinig. Hade helt enkelt ingen lust att blogga. Vilade i måndags, då var jag jätte trött. I tisdags cyklade jag till jobbet i stället för att springa. Sprang i stället bara hem med en omväg, då mina ben kändes piggare än jag trodde att de skulle kännas, vilket alltid är kul.
Simmade igår också. Simningen går rätt tungt just nu men jag simmade i alla fall så gott jag kunde…

Så idag, onsdag, så cyklade jag distans, blev fyra och en halv timme i hyfsat tempo. Kändes helt ok. Vädret gjorde inte saken sämre, strålande sol. Cyklade i kort byxor och uppdragen underställströja och inga handskar och jag frös inte! Är egentligen frusen av mig men idag var det varmt ute!

Så i kväll efteranmälde jag mig till Vårruset. Var tveksam om jag skulle vara med. Dels för att jag var så trött och sliten i måndags och dels för att det kostade 300 kr att efteranmäla sig. Men med stöd av Martin så bestämde jag mig för att vara med.
Och det är nog det bästa jag gjort i tränings väg på ett tag.
För ikväll kändes det verkligen som jag kunde springa fort. I alla fall efter omständigheterna, med ”all” träning både veckorna innan och även idag.
Och det behövde jag verkligen just nu. Känna att jag kunde springa fort. Var länge sedan jag hade den känslan. Sist var nog i november när jag också sprang en löptävling.
Som extra bonus vann jag också loppet, av de 19100 startande tjejerna och det är ju alltid kul att komma först över mållinjen!
Fick en massa hejar rop längs hela loppet men det bästa och högsta av alla kom från  min gamla kollega, som var på grillfest, uppe på en altan, hans hejarrop ekade nästan i hela Göteborg.
Ler fortfarande när jag tänker på dem! Härligt! Sånt glömmer man inte i första taget!
Sen måste jag be om förlåtelse till dem jag skrek på under loppet. Även om jag vet att de säkert inte läser min blogg men när jag tävlar så kan jag ibland låta argare än jag egentligen är. Fast visst blir man arg om man kommer och springer och det går en massa folk i vägen, åt samma håll som en själv. Så man vet inte om de ens ser att man kommer.
Och funktionärer som står och viftar med krattor, som de ska kratta ihop muggar vid västekontroller med…Sorry, det  var inte meningen att låta arg.
Känns i alla fall som jag är på g igen.
Och eventuellt så ska jag till Södertälja på lördag och köra en duathlon tävling och till Uppsala på söndag och köra en cykellopp.
Var väldigt tveksam innan dags tävling, men nu när det gick ”så bra” så känns det som om jag kanske ska vara med i helgen…
Höll på att glömma tiden, vi sprang 5 korta kilometrar. Fick tiden 14minuter och 49sekunder, 57 sekunder för tvåan.