Så säger man här i USA eller iallafall blev jag tilltalad så idag när vi passerade en tjej på cykeln idag.
Eller jag tror det var en tjej, Martin tror det var en kille.
Men hur som helst verkade denna person lite halvgalen, enligt mig iallafall.
Vi var på väg på ett berg när i mötte denna person i fullt blås på väg ner, utan hjälm (tror att detta är den första cyklist jag mött här utan hjälm) och tuggades på tuggummi.
Sedan när vi har vänt och är på väg ner kommer samma männsika och cyklar upp med ett munskydd över näsa och mun.
Vi stannar och tar lite bilder och då kommer denna person och susar förbi oss igen, tuggades tuggummi.
När vi sedan kommit ut på "Platten" och cyklat en bit cyklar vi om personen som då säger Hey dude! till mig.
Kul!
I övrigt verkar en del amerikaner ha stora saker jätte stora saker, till exempel de som gillar att campa. De har inte en vanlig svenska husvagn. Utan en jätte vagn med sex hjul som dras av en jätte bil. Eller så har det en husbuss, med tillhörade stora kåpsläpvagn alternativt en jeep på släp.
Man kan ju inte bli mer än imponerad eller förvånad.
Hade man kört omkring med dessa ekipage i Sverige hade man definitivt behövt lastbil och/eller busskörkort. Alla gånger.
I övrigt har vi bara träffat trevlig amerikaner.
Min favvo hitills är farbrorn på havs-simningen.
Vi var och simmade med Tri-klubben i morse igen och självklart var han där. Han tyckte att jag simmade bra, när jag kom utanför vågorna. Han trodde nog jag var en riktig nybörjar eftersom jag var så usel att komma ut första gången. Så han ar nog förvånade att jag simmade "så bra" när vi var på det djupa. Han gav mig också tipset att skynda  mig ut, utanför där vågorna bryter, så kunde jag börja simma snabbare. Lättare sagt än gjort när man är en fegis som jag är.
Men jag var betydligt snabbare och modigare ut idag när vi simmade. Kanske var det mindre vågor eller så kände jag mig helt enkelt lite säkrare.
Väl ute så simmade vi "långt". Blev ca 2 miles havs-simning. Kändes bra även om jag inte är så snabb. Men Vi var ett gäng som simmade ihop. Eller man simmade i sin takt, sedan stannade man och väntade in alla efter 10-20 minuter, och jag var faktiskt inte sist. Vilket var kul!
Efter denna morgonsimning gav i oss ut på ett långt cykelpass.
Kändes mig seg, trött och omotiverad i början, se bilden. Precis så kände jag mig i början ville bara inte vara med och det ble inte bättre av att jag fick punka efter 2 timmar... Som tur var hjälpte Martin mig att fixa punkan, snabbt och vi cyklade vidare.
Efter detta kom jag igång. Och det blev roligt att cykla igen.
Var väldigt varmt idag.  Solen stekte på ordentligt. Man måste verkligen smörja in sig ordentligt.
Sol och värme är underbart man jag längtar iallafall lite hem till snön och att åka längdskidor. Fast det är ju alltid så att man längtar till det man inte har/är. 
Imorgon väntar en dag med lite lättare träning, på tisdag kanske kort och hård träning och på onsdag ska vi ha semester hela dagen! Blir kanske Sea World eller Disneyland, det ser jag framemot!